Garagelackad

Så efter en hel del spacklande och slipande, och åter igen spacklande och mer slipande, var det dags för garagestädning. Jag hade tur, solen sken och det var nästan som vår i luften, så bilen kunde stå ute medans jag försökte ta bort all slipdamm inne i garaget. Dagen efter var det 5cm snö på gatorna.

Åter inne i garaget dags för maskering. När bilen stod ute i solen blev några missade ställen synliga. En del tvekan om det ändå var tillräckligt bra resulterade i lite backjobb. Till slut var allt grundat och en väntan på rätt läge att lackera.

Sista prepareringen med siliconborttagning och täcka över lite av garagegrejorna. 

Sen på med färgen. Två komponent sprayburksfärg som ska likna Deep Channel Green, vilken var en originalfärg på 1926-1927. I mitt fall blev det RAL6012 halvblank. det ska bli spännande att se den ute i solen.
 

Lackeringsförberedelser..

Så har jag kommit igång med förberedelser för lackering.
Tanken var från början att inte lägga ner för mycket tid utan försöka hålla ytan lite rå. Sen fyller man i med lite spackel på ett ställe och sen ett till.. Men det får räcka med att spackla upp överkanten på torpeden och bakkanterna på sidoplåtarna. Bara det känns som tillräckligt.
Sen är frågan om jag kommer kunna vänta tills det blir varmare ute och göra en friluftslackering, eller om det blir en garagelackering.. 

 

Vårförberedelser...

Det slog mig att jag inte gått runt med fettsprutan. Jag har sett att det är smörjt sedan tidigare men för att försäkra mig om att det är fett i alla leder är det bäst att göra själv..
Några intressanta punkter hittade jag rätt snart. Bland annat har någon borrat och gängat för vanliga fettnipplar i fjäderhänkena. I och för sig inte helt fel. Bara att de saknades på den undre leden?

Jag lyfte upp bilen så att jag kunde montera nipplar där med. Men senare förstod jag varför de saknades.. När jag hissade ner bilen igen så bröts de bort. Det får inte plats några nipplar där! provade både med 45 och 90 graders.. Alla är för höga för att få plats.
Det är samma på alla fyra hänkena? Hmm, det måste lösas innan våren..

Jag fortsatte och fylla i fett i de små kopparna och vrida ett varv eller två för att få in nytt fett i lederna.. Den stora till knuten visade sig vara helt tom! Det blev till att lossa kåpan och fylla direkt innanför sen fortsätta med att fylla koppen. Det var som tur var inte helt torrt innanför kåpan.

Även bensinkranen som kom med paketet från USA monterades. Nu borde jag kunna stänga av bränslet där i stället för att varje gång krypa ner under bilen och stänga kranen.

Och så färg. Min tanke är att det som ännu inte är lackerat ska bli Deep channel green. T-Fordfärg från 1926-27, vilket skulle kunna vara rätt om bilen gjordes om till pickup 1929. Men jag tvivlar på att de då kostade på en ny lackering, troligen blev det ett varv med den färg som fanns till hands oavsätt kulör.
Men att få tag i recept på Deep channel green verkade inte helt lätt. Efter en del efterforskningar gav jag upp och letade upp en RAL kod som jag tyckte passa. Fördelen med det är att jag kan beställa både färg till plåtkarossen och träflaket och få samma färg. Det blev RAL6012, längst upp till vänster i provkartan.
Jag har beställt och tänkte prova att lackera med 2-komponent sprayburk. Det ska bli spännande och se om resultatet känns rätt. 

Sen fortsatte jag med mina täckpanelbitar. Slipa och lackera verkar inte vara min gren..Men det är bara att hålla i tills det ser bra ut...

Det är trångt i hytten. En anledning är att sitthöjden är alldeles för låg, endast 30cm. Original är det en fjäderdyna uppepå tanken. I mitt fall är det endast ett lock och en tunn dyna. 

Jag sågar till ett par distansbitar som höjer upp sätet ca 7cm. Dessa skruvas i botten på den gamla hästkärrans sits. 

Med den modifieringen kommer sätet upp till närmare 37cm. Högre kan det nog inte bli för då tar benen i underkanten av ratten istället. Men när allt var klart insåg jag att jag kan skjuta tillbaka sätet någon centimeter.. Det blir att göra en liten justering senare. 

 

Kontrollbesikning!

Den sista etappen på det administrativa.. Kontrollbesiktning..
Så står jag utanför Bilprovningen, som vanligt lite nervös.. ska det gå, detta? 

Väl inne mötte jag en lika nervös tjänsteman.. VAD ÄR DET DÄR?! Öh, T-Ford svarade jag..
Men med stöttning från en kollega började de att kolla igenom så allt är i sin ordning. Att lysena stod högt visste jag redan från registerings-besiktningen så jag hade med ett ordentligt brytverktyg för att justera ner lyktorna med. Vilket avslutades med att "-Det spelar ingen roll, de där kan i alla fall inte blända någon..."
De hittade ett par muttrar som endast var fingerdragna.. De hade jag missat, skäms.. Men med en lånad nyckel kunde jag lösa det på plats..Tack för att jag fick chansen..

Sen dags för provkörning och bromskontroll.
Tjänstemannen hoppade upp i förarstolen och jag frågade om han kört förut..
Nej svarade han.. och lossade handbromsspaken hela vägen framåt... Kanske bäst jag kör då sa jag, för så där kommer det inte att gå bra. (Bara tur att inte motorn var igång...)
Sen startade en kort dialog om hurvida jag ville ha bilen besiktad, för då ska minsann tjänstemannen köra. Javisst, sa jag och började förklara vad reglagen är till för och hur man kör.. Kort därefter fick jag i alla fall köra själv. Allt slutade med ett blankt papper att spara för framtiden.

Nu kan jag köra min T-Ford lagligt sommar som vinter. Men, jag tror att det får vara till värmen kommer.

Men några glada vinkningar kom allt från medtrafikanterna på vägen hem.
 

Karossidorna snyggas till.

Något som jag stört mig på, säkert andra också, är avsluten på karossidornas överkant. Det ser helt enkelt inte färdigt ut. Vilket det förvisso inte är heller, men det kan ju se snyggt ut under tiden..
Plåtarna är till en Touring, man ser att den övre pressningen sticker iväg uppåt och ska mötas av ryggstödet på den främre soffan. Denna bil började sin tid som en Touring och 1929 gjordes den om till Pickup. Det finns en tanke om att den ska återstå som en "avsågad" Touring. Tills jag bestämt mig klart.. Vill jag ha möjligheten, dvs ha plåten kvar som den ser ut.
Men går det att göra något tills vidare? Klart det går! 

Tanken är att göra en plåt som täcker allt det där som jag inte vill visa.
Men det måste ha lite av "fabrikslösning". Viktigt är att ha den karaktäristiska listen, eller vulsten. Och på Pickuper har jag sett att den bara är rak.
Det blir att trolla lite med kantviken. Först knäcka plåten ca45 grader, vika tillbaka för hand. Vända plåten och göra lika 20mm från förra gången. Och så ser det nästan ut som på Henrys tid.

Först knäckte jag den undre kanten som är rak ca 45 grader för att plåten ska kunna ge plats åt det innanför. Övre kanten blev mer av en frihandsövning då jag vill att den ska följa överkanten lite lagom.
Sen snygga till ändarna så börjar det se ut som jag har tänkt. 

I bakkant vek jag runt plåten så döljer jag de skarvarna också.
Återstår att punkta ihop de lite uppklippta ändar, slipa och så färg förstås och till sist lite snyggare skruvar, men det får vänta på lite värme. Det är inte läge att svetsa precis vid bilen och det är för kallt för att ställa ut bilen eller alternativ mig som ska svetsa lite...

 

Registreringsdags! eller...

Återigen lite långt mellan uppdateringarna. Men jag ville få klart allt innan denna uppdatering.. Och gissa, japp, nu är det klart! En till T Ford godkänd för vägarna.
Men från början. Här lastad den 30 November med sikte på registeringsbesiktning på Bilprovning som i kretsen är erkänt duktig på äldre bilar. 

Väl framme gick allt tekniskt bra, det vägdes och mättes för att allt ska vara rätt i registreringsdokumentationen.

Men, en hake som stavades "identitet ej säkerställd" uppstod! Med en uppmaning om att kontakta MHRF för ett yttrande. Både bil och ursprungskontroll var ok. Men hör de ihop? det var frågan som skulle bevisas. 
Bilen plomberades med en tagg och besviken gick färden hem utan godkännande...

Väl hemma togs kontakt med MHRF, tidigare ägare och så representant från T-Fordklubben. Via de kontakterna fick jag veta att nya regler kring ursprungskontroll införs 1 februari 2023, i väntan på dessa gissar jag att det uppstått ett vakuum och en del osäkerheter. Därav hänvisning till MHRF. 

Nåväl, MHRF ställde upp helhjärtat, Stort tack! Tidigare ägare beskrev bilens tidigare liv i familjen och representant från T-Ford klubben beskrev vad som är rätt utseende på en 1922 årsmodell av T-Ford. Detta tillsammans med MHRF's kunnande låg till grund för MHRF's yttrande i ärendet. Stort tack till alla inblandade!

Med det kunde en ny tid bokas och bilen packas igen. Denna gång med lånad dragbil då jag blivit med elbil.. Ingen bra idé om man behöver en dragbil ibland.
Det ser ut som en stor julklapp inpackad som i en tecknad film.. 
Då var vi på väg igen.. 13mil enkel resa..

Väl framme hade möttes vi av besiktningsmannen. Som tidigare med ett mycket trevligt bemötande.  Bilen kontrollerades och plomben avlägsnades.. Vilket inte var helt enkelt, troligen är det meningen så. Riktigt seg wire som mer eller mindre gnagdes igenom med avbitaren.. 
Sen gjordes all dokumentering och som vanligt var det bara att betala i kassan.

Här står min T_Ford  med godkänd registeringsbesiktning!
Kanske lite väl inpackad för att kunna kännas igen?

Nu kan våren komma när som helst så det går att ut åka T-Ford. Ja, efter kontrollbesiktning då.

Vi ses i Sommarsverige T-Ford vänner!

Man får inte glömma säkerheten!

Jag säkrade bakre flakläms fäste med en vinkel i överkanten. 

Faktum är att jag började med att försöka smida en hållare för en hasp i änden av vinkeln men det blev inte något bra. Det här var enkare att få ihop. Jag rundade av kanterna för att det ska ge ett litet intryck av att vara smide.  Så nu sitter sidolämmarna säkert och kan inte vika ut sig.

Jag har även kopplat in en batterifrånskiljare, vilket veteransförsäkringen ställer krav på. Men framför allt mycket smidigare att hantera än att lyfta på batteripolerna. Och så är det ju säkert!

Även brandssläckaren fick en placering. Den får sitta på framlämmen på flaket. Även det brukar försäkringarna ställa krav på. Man hoppas inte behöva använda den..Men man vet ju aldrig vad som kan hända.. Säkerheten framför allt.

Kompletterade med ett ytterligare säkerhetstillbehör, portabel parkeringsbroms. Några bitar av ek och så en bit hampa så att jag inte slarvar bort en av dem. 

Googlade på "double wall and Crown knot", knåpade en stund och se så fina avslut på repet. Bara att ta tag i repet och rycka till om man har bråttom iväg från någon parkering.

Här gäller det att vara försiktig! Öppen låga i garaget?! Det kan väl ändå inte vara OK..

Nja, Jag saknar de riktiga brännarna, tills jag hittar några har jag försökt hitta något surrogat. Det närmaste hittills är brännare till stormlyktor, men så var jag var på Clasohlsson och gick förbi ett packet av elektriska värmeljus..Hmm, montro om de kan passa? 

Jovisst! de passar alldeles utmärkt i behållaren och klämmer så där lagom emot fjädrarna i lyktans underdel. Jo, och även det måste gå under säkerhetstanken.

Varde ljus!

Åter igen har det blivit allt för lång tid mellan uppdateringarna. Dessutom har jag inte lyckats att ta kort på moment som kan vara intressanta. Jag blir troligen för fokuserad för att komma ihåg att ta några kort emellan åt.

Men det har i alla fall blivit lampor monterat. Och för att kunna montera lampor i front och bak så måste det till fästen. Som vanligt först kartong mallar sen klippa ut i plåt. Denna gång fick jag ta till 1,5mm för att få dem lite smäckra..

Till vänster ligger de som ska sitta under huvudlampan i fronten och till höger de som blev utbytta tillsammans med bakljuset..

Undre lampan kommer från en grålle eller något sådant. Tanken var att bygga om den till att även ha bromsljus i samma som bakljus. Men jag insåg snart att den var för liten för att rymma den lite större 5/21W lampan for broms och bakljus.

Istället fick jag ett par 50-tals lampor som har haft sitt tidigare liv på en traktorkärra. Storleksmässigt passar de mycket bättre. Jag plocka isär dem och bytte ut sockeln till en för lampa med dubbla glödtrådar. Sen fick de förstås lite färg innan de monterades och den undre lampan fick komma tillbaka i kartongen.

Jag mockupade även ett stöd för sidolämmarna. Mja.. Det kan nog bli bra. Det är svårt att inte göra för mycket, tanken är ju att flaket bara är provisoriskt..

"Here we go again"

Forden skelar en hel del på höger lykta. Den lutar uppåt in mot mitten..

Bara att ta bort skärm/lyktfästet, och då vet alla att kylaren måste bort, tillsammans med fästet till kylaren som sitter i ramen för att sedan komma åt att lyfta den undre av skruvarna till fästet..

Det finns en anledning till aldrig ha två riktningar på ett skruvförband!

Jag gjorde en enkel kona med smärgeln på en stång för att kunna se om hålet i fästet är riktat åt rätt håll. 

Fästet i sig fäste jag i ett vinkeljärn, och det blir riktigt tydligt att det inte pekar rakt upp.

Efter att ha värmt och bockat, vägt med vattenpass.. Jo, det är noga nu..

Värmt igen och bockat tillbaka så blev det riktigt bra.

Här är fronten ihop igen. Med lyktor som lyser på både hel och halv-ljus. Inte helt lätt att se skillnad med dessa lyktor. Även positionslamporna både lyser och sitter fast där de ska.

Med ett trångt garage måste jag vända på bilen ibland för att komma åt andra sidan.

Denna gång behövde jag inte skjuta Forden in i garaget. Jag lyckades  starta, vända på gatan och till och med köra in i garaget utan att vara emot.. Det tar sig med körkunskaperna.

  

 

Mera belysning och på banan igen..

Parallelt med att förstå varför motorn tagit in vatten fortsätter jag att koppa in belysning. Bromsgivarkontakt är nödvändigt för att kunna manövera bromsljuset. Ett snyggt fäste för kontakten kompletterades med en ful-lösning med najtråd. Kanske lite tjugotal ändå... 

Knapp för ljuseet och ett vred för pilarna monterades på en extra liten panelbit. Jag var inte tillräckligt modig för att borra hål i den riktiga panelen.. Får se om det kan bli så i slutänden.. Nu är alla kablar dragna till bakljus och broms samt posljus i fronten. Nu väntar jag bara på leveranserna av lamporna.

Och varför kort på ett par skruvar nu då?

Jo, vatten i motorn är ett stort bekymmer som måste lösas.

Första tanken är topplockspackning eller skev topp i värsta fall en sprucken topp..

Jag var helt säker på att toppen slagit sig med tanke på min manöver med missat kylvatten. Så jag fick låna en topp som jag kollade med min rätlinjal.. Hmm, kan även den vara skev?? Precis samma 0,2mm bladmått gick in under linjalen? Fattar inget.. Kollar igen på min topp och råkar samtidigt vända linjalen. Då är den helt plötsligt rät?! Kollar igen och kan konstatera att min rät linjal är inte rak! 

OK, då är det inte toppen som skev. Men vad är det då? Det är här skruvarna kommer in. De är inte svarta så att det är uppenbarligen inte originalskruvar.. Kollar vad som är original.. 2-1/4 tum ska de vara dvs 52,5mm. Kollar mina.. mellan 54-57mm! De bottnar ju.  Då kan ju inte packningen täta.. 

Tyvärr är originalskruvarna restnoterade så det blev smärgeln istället..

Så, nu är motorn ihopskruvad igen med min topp. Provstartade i helgen och efterdrog alla skruvar. De kändes mer rätt denna gången. 

Kollade även efteråt i tändstifthålen och det är torrt.

 

Fortsättning av flaket och början på belysning.. och ett bakslag..

Flaket skruvat med försänkta spårskruvar i järn.. Jag hittade ett paket jag fått för många år sedan, de passade perfekt till detta. 

Sen första varvet av sidolämmar, det ska bli ett varv till när jag gjort förstärkningsjärnen.
De sidolämmar jag har i ek vill jag spara till det slutliga utförandet med annat bakstycke på karossen. När jag ser bakskärmarna borde jag även göra om infästningsjärnen och flytta ner dem en bit.

Det här är en bild som jag inte hade tänkt behöva lägga upp.. och även anledningen att jag inte uppdaterat på ett tag.. Surt..
Efter ha fått ihop början på flaket tänkte jag mig en tur runt kvarteret hemma... Efter de flesta startförberedelserna skulle jag veva runt motorn ett par varv för att få in lite färsk bensin i cylindrarna. Tvärfast! Va!

Bara att lyfta på toppen igen och konstatera att cylindrarna var fulla med vatten samt cylinder 3 satt fast som berget..

Jag fyllde cylindrarna med 5-56 och lät det vara en vecka. Lite lätt knackning och det släppte, phu..
Efter försiktig slipning och honing av cylider 3 så ser det bra ut igen. I alla fall så bra det kan. 
Varför hände det då.. Troligen lite för optimistisk koll av toppen förra gången. Denna gång är det bara att erkänna att den slog sig redan förra tillfället ca 0,20mm på längden. Men dialog i gång om både eventuellt lån av topp och planfräsning.. Bara att vänta.

Med toppen borttagen från motorn är det bra att börja tänka på något annat, belysning till exempel.
Jag har funderat en hel del på hur man löser bak-/ bromsljus och blinkers i en snygg baklampa. Och sen vita och orange framåt. Till slut kom jag på att jag kan ha pilar som riktningsvisare. Det gör det lättare med lamporna framåt och bakåt. Så får det bli.
Ett litet fäste på rutramen skapades för att fästa pilarna. Inget inkopplat ännu då mer grejor är på väg på posten.

Jag har sedan Forden kom hem försökt få isär fotogen lamporna. Behållarna satt som berget.. Jag har sprutat en skvätt olja vid lämpliga tillfällen i skarvarna.. Till slut med lite knackningar på kanterna lossade de.

Äntligen isär!

Och rostigt förstås.. Speciellt brännarna, de är helt slut, så där måste jag hitta något annat. 
En snabb analys ger att det är i alla fall inte originalbrännare, det ser ut som en brännare från en stormlykta när jag kollar på fotogenlamps hemsidorna. Var kan man hitta en original tro?